Med visselpipa och tidtagarur i högsta hugg

 
 

I väntan på att min egen kropp ska läka ihop har jag ägnat senaste tiden åt att mest träna andra.
Min inställning till tränarrollen är lite delad. Om jag själv är under hårdträning tycker jag det kan kännas ganska motigt att ta sig ner till klubben för tredje gången på en dag, och sen inte ens få ut något (svett, mjölksyra eller liknande) av det själv.
Men just nu tycker jag det är riktigt roligt. Igår höll jag ett ‘Thai B’-pass på VKC, alltså en grupp som ligger mellan nybörjar- och tävlingsgruppen.
Jag hade lagt upp ett pass med mycket dubbla tekniker med främre handen.