Är Sverige för bra i kampsport?

 
 

Under EM i Turkiet i thaiboxning som avgjordes i helgen blev det nya svenska framgångar. Och även om jag blir lika förvånad varje gång är det åter ett bevis på vilken stormakt Sverige är i kampsport, främst kanske på damsidan just nu.

Det våras för kampsporten i Sverige. Igen. Med Alexander Gustafssons formidabla uppvisning i Globen färskt i minne trädde nya ansikten fram under EM i thaiboxning i helgen.

Har ni hört det förr, gamla klyschan att framgång föder framgång?

Och visst, till viss del är det en sanning. Fast förenklad i sitt slag. Kampsporten växer. Det vet vi. Men effekterna av det ser vi komma längre fram, tror jag. Vi har bara fått en försmak av vad som väntar.

Bland många ungdomar nu sprids våra idrotter och våra idrottare blir förebilder. Jag har redan hört folk vars barn numera vill bli en ny Alexander Gustafsson, eller en ny Reza Madadi. Där ligger vår framtid, i ett barns ögon.

Men när UFC lämnade oss trodde jag på tomhet, lite som när en kär vän varit på besök och man vinkar av denne vid perrongen. Men icke. Redan dagen efter UFC kunde vi läsa om en ny bamsegala i Globen. Också den sålde biljetter i racerfart.

Och i helgen, som känns som den värme våren inte kan erbjuda än, dominerade åter de svenska thaiboxningsdamerna på ett stort internationellt mästerskap. Ifjol kreerade damerna en historisk milstolpe då man blev bästa nation på VM.

Då klev stjärnor som Elina Nilsson fram. Och för att inte tala om landslagsdebutanten Sanja Trbojevic. När EM avgjordes i helgen fanns ingen av Sveriges världsmästarinnor på plats. Men väl en regerande Europamästarinna och ett gäng nykomlingar.

Jag såg med egna ögon på plats i Östersund Sanja Trbojevic, som då haussades som en världsstjärna, falla tungt mot Göteborgskan Jennifer Österlin i finalen i SM. Österlin måste ha inspirerats av Sanjas resa från ifjol, för under EM var hon ny i landslaget, likt Trbojevic var. Och döm av min förvåning, men historiens upprepades ytterligare en gång.

Österlin åkte inte bara till EM. Hon lämnar som bäst i Europa. Och jag kan inte låta bli att tycka det är urhäftigt att Sverige i samma viktklass har både världens bästa och Europas bästa kvinnliga fighter. Det är inget annat än frapperande imponerande.

Många avundsjuka blickar kastas emot våra idrotter och våra idrottares framgångar. Jag vet att framgången inte alltid ses med glädje. Jag vet att många ställer sig frågan om hur bra kvaliteten verkligen är. Hur pass stor konkurrens det finns. Men människor tenderar inte att kunna ta in för stora händelser. Jag har nästan rykte om mig att vara mytoman på redaktioner. ”Har ni vunnit medaljer nu igen”, har jag flera gånger hört när jag ringt runt. Men jag måste säga att konkurrensen är både bred och djup.

I EM i Turkiet deltog över 700 thaiboxare fördelat på över 40 länder. Det är lite fler än vad som Charlotte Kalla och de andra i skidlandslaget har att tävla mot, bara som en jämförelse.

Helt klart är att det svenska kampsportsundret fortsätter att leverera framgångar. Och det kan bli ett väldigt trevligt 2012 också.
Väldigt, väldigt trevligt.