En lindansare lär mig tänka

 
 

En gammal anekdot berättar hur en pojke står och tittar på en lindansare

”Hur kan du vara så säker hela tiden?”, frågar sedan pojken när lindansaren stiger ned på marken, ”Hur kommer det sig att du aldrig misslyckas?”

”Jag misslyckas ständigt. Men repet är mycket smalare i mitt huvud än vad det är i verkligheten. Så när jag trampar utanför eller snett så står jag fortfarande kvar ur er synvinkel”

Jag gjorde ju ett intressant experiment inför helgens tävling. Jag valde helt enkelt att se på poängvinst som förlust, och submission som vinst. Det fanns inga andra möjligheter som jag gav min hjärna. Således blev både vinst och förlust till vinst.

När tävlingen började hade jag intalat mig själv detta så många gånger att det kändes som mina enda valmöjligheter.

Och hur det gick?

Min första vunna tävling i avancerad-klassen…

Om det var hjärnprogrammering eller bra träning som ligger bakom. Vem vet? Men konceptet hänger kvar även denna helgen i Stockholm Open.

Wish me luck!