Thaiboxning

Fotograf: Magnus Hartman

Thaiboxning (Muay Thai på thailändska) är en kampsport från Thailand där man tävlar i fullkontakt. Man använder skenben, knän, händer och armbågar i framför allt slag- och sparktekniker, men även kast (med armarna enbart) är tillåtna. Thaiboxning i Sverige är en något snällare variant där man sällan ser armbågar i tävlingar.

Thaiboxning (Muay Thai på thailändska) är en kampsport från Thailand där man tävlar i fullkontakt. Man använder skenben, knän, händer och armbågar i framför allt slag- och sparktekniker, men även kast (med armarna enbart) är tillåtna. Knockout ger omedelbar seger oavsett poängställning. Slag ger mindre poäng än sparkar. Det som ger mest poäng är knän in mot höftpartiet och gärna ovanför, i njurhöjd. I enlighet med klassiska regler får man även använda armbågar, och de enda skydd som används är suspensoar och tunna handskar. I Europa sker det dock sällan att armbågar tillåts och när så sker är det uteslutande i finalmatcherna i stora turneringar.

I Sverige arrangeras de flesta tävlingar av Svenska Thaiboxningsförbundet. De flesta matcher som arrangeras är D-klass matcher, D-klass innebär att thaiboxaren måste använda kampväst, benskydd, huvudskydd och självklart tandskydd. I Sverige används även tjockare handskar än i Thailand. Man följer boxningsstandard när det gäller tjockleken på handskarna(dvs. efter utövarens vikt). I Thailand omges tävlingarna av ritualer, som att de tävlande framför en dans före matchen som sedan ackompanjeras av thailändsk musik. Denna dans kallas ram muay (boxardans). För att förstå något av den oerhörda popularitet och betydelse thaiboxningen har i sitt hemland, bör man känna till litet om Thailands historia, där boxare (kungar och andra) spelat framträdande roller.

Muay thai, som thaiboxning heter på thai, är som thailändarna själva betonar en mycket gammal kampteknik som utvecklats av och för ett fattigt folk. Detta p.g.a. avsaknaden på bra vapen och för att kunna försvara sig mot fiender med bättre vapen. Sannolikt fanns någon slags kampteknik redan mycket tidigt som senare utvecklades till den speciella thaiboxningen. När nybyggarna uppförde bosättningar och utvidgade sitt territorium behövde de soldater. Dessa lärde sig sannolikt någon form av kampteknik och bruket av olika typer av traditionella vapen såsom svärd, pilbågar och lansar. Behovet av boxningslärare (khru muay) växte och de utvecklade undan för undan de taktiska principerna. Som självförsvar fick muay thai stor spridning bland befolkningen och för de yngre männen var tidig träning meriterande för deras möjlighet att bli soldater.

Källa: Fighter Magazine